Ett ärligt inlägg om känslor

I helgen har det varit mycket tankar. Jag känner att jag har förlorat alla mina vänner på en tid av två veckor. Det känns som om jag inte längre har någon kvar att anförtro mig åt, eller prata ut med. Jag känner mig jävligt ensam.
De vänner som har funnits kvar har gått bakom ryggen på mig, ljugit och inte ställt upp tillbaka. Jag känner mig väldigt sviken och besviken.

Sen underlättar det inte att bo i Falköping. Här är det svårt redan innan att vara "nyinflyttad" och inte känna någon. Sen att det känns som om alla vet vem Malin Rixman är och vilken idiot jag varit tillsammans med innan, det underlättar inte direkt när man vill skaffa sig vänner. Vilket har inneburit att jag inte har lyckats speciellt bra. Vilket resulterat i att jag vantrivs något fruktansvärt här. Men samtidigt kan jag inte bara släppa allt och flytta härifrån. Tobias har hela sin familj här, och jag har min nya familj här. Vad är rättvist, att han trivs eller jag? För att jag ska trivas innebär det att vi måste flytta och då lämnar Tobias alla han har.

Ibland försöker jag tänka att livet kanske fungerar bra utan vänner. Jag har aldrig haft speciellt många men de jag har haft har jag varit väldigt rädd om. Nu har jag ingen kvar. Varför förändras allt så dramatiskt när man får barn? Jag är fortfarande samma gamla Malin, enda skillnaden är att jag gjort ett medvetet val att inte springa på krogen varje helg, att starta en egen familj och att ibland prioritera min familj före vänner. Är det fel?

Är det sann vänskap om det bara är den ena parten som hör av sig? Att den ena parten till 90% bara är den som ställer upp och lyssnar?

Jag läste "5 svar" i Aftonbladet igår och tänkte till. Fråga löd: "Behandlas feta människor annorlunda jämfört med smala?" Alla fem som svarat på frågan, svarade ja.
Är det därför jag inte har några vänner? För att jag är fet?
När jag läst det så bestämde jag mig, jag ska sluta fokusera på personer utanför min familj och bara fokusera på mig och min familj. Jag ska fokusera på att må bra och känna mig nöjd med mig själv.

Idag har jag startat om viktklubb. Jag har gått upp 3kg under sommaren, det känns OK. Men nu ska jag ta tag i allt. Jag känner mig oerhört motiverad igen. Nu är det slut på lunch på stan, slut på fika, slut på lathet.