Oerhört sårad och besviken

Den här helgen har varit skit rent ut sagt. Förjävlig!
Gårdagen började ju som sagt ganska bra, men fortsatte i en värre anda.
Jag kan inte berätta allt här eftersom jag inte tagit upp det med personen ifråga ännu, det enda jag kan säga är att jag är sårad och besviken så det knappt finns värre. Våran familj har verkligen blivit satt i en jävlig situation i helgen som ställde till det rejält. Men det värsta av allt är att jag/vi inte har fått någon ursäkt från personen ifråga. Jag tror inte att det är någon idé att ens förvänta sig någon, så jag anser att jag har förlorat en vän.
Jag hade dock förväntat mig så mycket mer av personen ifråga, såhär trodde jag inte att vi skulle bli behandlade efter allt vi har gjort.

Jobbet har dock rullat på, men tankarna har hela tiden funnits hos Alfons. Känns skönt att jag är färdig på det där stället nu och jag hoppas ärligt att det dröjer länge innan jag återvänder. Det är nog det mest oinspirerande jobb man kan hitta, och detta har jag inte slitit i skolan för under 1 år.

Jag ska ta och tända en hög med ljus i lägenheten nu, sen ta med datorn till soffan och sätta mig och plugga. Om jag finner ork och motivation, denna helgen har sugit mer energi än vad som egentligen varit nödvändigt.