Just nu känns allt smärre hopplöst. Jag är så trött, så övertrött att jag inte vet om jag någonsin kommer kunna sova igen. Jag får panik på Alfons, jag får panik på mig själv. Jag vet att jag skulle behöva en dag ledigt, ledigt från allt. Bara kunna göra det jag själv vill, utan att känna någon press. Men det är svårt att förklara för Tobias. Har försökt, men han tror automatiskt att vi har problem, bara för att jag vill vara ensam en dag.
Jag vet inte hur jag ska orka fixa allt. Alfons har somnat nu och jag ska plugga, men runtomkring mig ser jag en halvstädad lägenhet som troligtvis aldrig kommer bli färdig. Tobias är inte ledig förrän nästa lördag. Hur kul är det på en skala? Jag är glad att han har jobb, men jag är jävligt förbannad på företaget ifråga. Jag är så trött på att han antingen får jobba häcken av sig, eller vara ledig flera veckor i rad. Kan han inte bara få jobba sina 40-timmar och sen är det bra? Sen kan han välja själv om han önskar jobba mer. Tydligen inte. På det där stället är det tydligen normalt med 58-timmars veckor.
Känns som om jag aldrig får någon avlastning, trots att jag får det. Men jag tycker aldrig att jag får någon avlastning till att göra sånt som jag vill. Jag får avlastning för att plugga, men egentligen så får jag aldrig vara ifred, vilket resulterar i att jag sitter och pluggar långt in på nätterna. Visst, jag valde själv att gå tillbaka till skolan tidigt, men jag var faktiskt inte ensam om det valet. Detta var ett beslut vi tog gemensamt och Tobias var på det klara med att det är han som kommer få ta mycket ansvar. Jag har inte märkt speciellt mycket. Vi tog detta beslutet för att slippa sätta Alfons i dagis när han är ett år, och vi tog detta beslutet för att vi för första gången på 3 år skulle få vara lediga 4 veckor tillsammans under sommaren. Men jag börjar undra om det var ett klokt val i slutändan.
Hur som helst finns det inte mycket att göra åt det nu. På måndag har jag sommarlov. Eller vad man nu kallar det när man läser på komvux.
fredag 30 maj 2008
Hur ska jag orka allt som förväntas av mig?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentarer:
Tänk på det som sommarlov, det känns bättre då. =) Försök tänka att det inte alls är lång tid kvar nu tills du slipper skolan i alla fall.
Skicka en kommentar