Kvällsfunderingar

Jag läste en tråd på FL och började genast fundera.
Tråden handlade om en kvinna vars man hade gått bort hastigt och dom hade ett litet barn tillsammans.

I min hjärna snurrar det nu funderingar på hur jag skulle överleva utan Tobias i mitt liv. Den tanken är ju otänkbar. Det händer ju inte oss. Men faktum är ju, att det kan hända, och det kan hända närsomhelst. Varför ödslar man då så mycket tid på att gå runt och vara otrevliga mot varandra eller bråka?
Jag och Tobias har ett jättebra förhållande, men visst har vi våra svackor. I vinter har vi gått igenom en av våra värsta svackor tillsammans, men vi har bitit ihop, ansträngt oss båda och tagit oss igenom den. Det som slår mig nu, är att vi kunde ha löst den tidigare, det finns så mycket vi egentligen kunde gjort anorlunda. Vi kunde bråkat mindre, tjaffsat mindre och kramats mer.
I vilket fall som helst så fick den tråden på FL mig att inse att jag måste börja lägga manken till. En dag kan jag stå där som ensamstående morsa. Tobias kan i värsta fall inte finnas i livet. Eller så kan han helt enkelt ha lämnat mig. Jag vill inte att något utav det ska hända. Jag vill inte förlora mitt livs kärlek.

Även om man ibland kan känna att kärleken kan ha svalnat, man börjar fundera på om valen man gjort tillsammans har varit rätt, om besluten man tagit kommer hålla. I alla fall jag funderar på sådant ibland. Vissa kvällar/nätter funderar jag över om jag verkligen älskar Tobias och om jag verkligen vill gifta mig med honom. Svaret blir alltid detsamma: JA!
Ibland kan det dock ta flera timmar att komma fram till svaret, men i slutändan är det samma som gången innan.

Ibland kan jag irritera mig på att han somnar i soffan varje kväll, att han inte rakar sig varje dag, att han är smått pedantisk, att han ibland inte är så mogen som jag önskar, att han inte kan läsa min tankar...
Men hur roligt vore det egentligen om allt vore perfekt. Om jag inte hade dessa irritationsmoment? Då skulle jag säkert irriterar mig på att jag inte hade något att irritera mig på, att han är så perfekt.
Tobias är inte perfekt, men det är inte jag heller.

Men...

Jag älskar honom för att han är lite pedantisk. Jag älskar honom för att han är så trött efter jobb och Alfons att han somnar i soffan varje kväll. Jag älskar honom för att han inte bryr sig om att raka sig varje dag. Jag älskar honom för att han inte är så mogen som jag ibland önskar. Jag älskar honom för att han inte kan läsa mina tankar. Jag älskar honom för att han är världen bästa pappa. Jag älskar honom för att han är en så underbar människa. Jag älskar honom för att han älskar mig. Jag älskar honom för att han är han...

Jag tror på oss och vårat liv tillsammans, men det finns förbättringar jag kan göra för att visa min uppskattning och kärlek till honom. Jag hoppas bara att jag kommer ihåg detta när jag vaknar imorgon.