Nu håller jag inte tyst längre!

Du är skyldig mig en ursäkt! Man kan inte häva ur sig saker som du gjorde till mig. Man säger inte så till en annan människa om det inte finns en legitim anledning, vilket det inte gör, och det vet du mycket väl! Och man säger inte så till sin egen dotter!
Du vet att jag alltid sätter Alfons först. Du vet att han är det viktigaste i mitt liv! Är det någon som ska ge mig stöd när allt är svårt, så är det du.
Sen att du har mage att skicka sms idag, precis som om inget hade hänt, bevisar bara i vilket förnekelse du lever i, i ditt eget liv.
Om du ens visste hälften av allt jag har fått gå igenom på grund av er, ni som ska vara mina föräldrar.

Jag tänker inte låta någon styra mitt liv längre. Jag tänker fatta de beslut som jag känner är bäst och det finns inte någon som kan komma och säga något annat. Jag står på mina egna ben, vilket jag har gjort i stort sett hela mitt liv. Jag tänker inte vara tyst längre, frågar någon så berättar jag.

Och du, din andra jävla människa! Låt mig vara! Du har inte heller något med mitt liv att göra och jag är jävligt less på dig. Jag bryr mig inte om att du kollar upp mig, det vet jag att du har hållt på med i snart fyra år. Men när du börjar kontakta mig, då har du gått över gränsen. Jag vet att du läser här, och jag tänker inte dölja något för dig.
Du har bara en jävla massa antaganden för dig, för du har väl inte bättre till liv.