...

Det är en tråkig kväll. Jag saknar maken samtidigt som jag oroar mig för saker. Tydligen ska det bli nedskärningar på hans avdelning i höst. Förhoppningsvis får han byta till en annan avdelning, vill det sig illa får han gå. Det är oerhört stressande att bara en av oss har jobb, och jag vet att han inte mår bra av att känna att han försörjer både mig och Alfons. Återigen så önskar jag att jag hade ett jobb. Vad som helst! Det spelar inte så stor roll, bara jag vet att det kommer en utbetalning varje månad.
Efter den 25 september står jag utan inkomst. Jag vet inte om jag är berättigad till a-kassa eller ej. Är jag inte det, så är jag helt utan några pengar. Känner mig dock glad att jag hade möjlighet att spara undan mer än en månadsinkomst denna månad, men ändå. De pengarna tar ju slut förr eller senare...