Vart går gränsen för när samvetet försvinner?

Jag har precis fått reda på av min gamla goa vän Robert att en kvinnokropp hittats utanför Herrljunga. Som ni kanske vet är jag uppvuxen i Herrljunga och känner ganska starkt inför denna ort.
Kvinnan misstänks vara mördad. Och det värsta av allt, är att jag vet vem den misstäkta för brottet är. Detta är inte intrycket jag har fått från personen, men det jag framförallt blir förvånad över är hur människor kan begå ett sådant brott och sen återgå till ett vanligt liv. Precis som om inget har hänt. Leva ett normalt liv kan jag inte säga, för jag tror inte att dessa människor lever ett normalt liv eller är normala på något sätt.

Vart går gränsen för när människor samvete försvinner? För något samvete kan det ju inte finnas kvar, då skulle man aldrig klara av att begå en sådan här sak, och sen ljuga för polisen om händelsen.

Det känns obehagligt när detta händer i min närhet. Vad väntar här näst?